Meggies stackars australiensiska redneck till make, Luke, i Törnfåglarna, javisst, men det var ju ändå i F/X - Dödlig effekt som Bryan Brown blev, som man säger, ett ansikte på den unga turboapans skådespelarkarta.Filmen, som även blev den första medvetandehöjande kontakten med birollskungarna Brian Dennehy och Jerry Orbach, hade ju, förutom en ditintills oskådat fantastiskt spännande plot, även en magisk låt. Ohörd genom filmen dyker den plötsligt upp när eftertexterna börjar: (It's just an) Illusion med det magnifika one-hit-wonder-bandet Imagination. Ja, sen snurrade låten i huvudet på vägen hem i den mörka regniga höstnatten, och varje gång man hörde låten efteråt så var man tillbaka i den där fantastiskt spännande filmen, på nåt vis. Ungefär samma sak som hade skett ett gäng år tidigare med Grease och You're the one that I want, ni vet.
Nåväl. Bryan Brown. Filmen Cocktail. En mycket äldre man, plötsligt. Inte i år räknat, egentligen, men i hotness-ness. Samma år som F/X - Dödlig effekt dök upp kom ju också Top Gun. Resten är skamlig men välkänd och erkänd historia. En valp tar över, manövrerar ut Brown, som inte längre är i fokus för den jättespännande plotten. Han får stå vid sidan om, han, både bildligt och bokstavligt talat, när Cruise nojsar i vattenfall och sånt i ett förälskelsemontage, med flickan som väl Browns figur hade nåt slags bindning till? Och en jävligt cheesy catchy låt hade filmen (och antagligen var det ju den som spelades i montaget).
Men, men, man kan inte ligga på topp jämnt. Vi skiter i den jävla låten, vi skiter i den jävla filmen, vi skiter i hur Mona-Lisas händer ligger över varandra (who fucking CARES?!), vi skiter i att vinstchecken numera gäller för FYRA personer, inte två, vi skiter i att vi inte fick tjugo poäng, vi skiter i att sajkopjättarna vann (vi fick ju ändå en pallplats + check till bordet). Vi skiter i allt sånt och blickar framåt.
Och fatta vad vi hade klarat den gruppen om de hade varit med i pixelleken!
3 kommentarer:
En sådan video behöver inga kommentarer - men ändå... Vilket mästerverk. Jag var tvungen att se den 2 ggr (briljant låt också faktiskt - en av 80-talets starkaste). Var det ändå inte bättre förr, man blir alldeles gråtmild av sådant.
Och Bryan Brown - vart tog han vägen egentligen???
Och F/X - det var länge en av de bästa filmerna...
Och Brian Dennehy - strolling down memory lane - Belly of an architect - jag kan bara kapitulera. Jag som vanligtvis är allergisk mot nostalgi.
Jag ska aldrig mer framhålla nånting med Robin Williams - varför skulle han för övrigt ha förekommit två gånger i samma quiz??? Vi borde varit smartare, vi måste vara smartare annars kommer vi aldrig att vinna!!!
Nästa vecka ska jag för övrigt på förhandsvisning av filmen Shortbus så då slipper ni min irrinformation.
Men se videon fler gånger - det är åttitalet när det var som mest. Njut av silverdressen i dörröppningen, njut av moovsen!!!
Ps. Jag framhåller gärna att även Coctail är en utmärkt bra film - i motsats till Good Morning Vietnam som är outsägligt usel. Dessutom är vare sig Bryan Brown eller Brian Dennehy med i den, ej heller Tom Cruise...
Nä min tanke exactly. Videon behöver inga kommentarer, men varför hålla tillbaka när man så gärna vill?
Sångarens spooky-lyfta ögonbryn och fladdrande näsvingar (väldigt Judd Nelson förresten, visst då?). Movset "fort-fort-hit-och-dit" (med ögonkast som riktningsförstärkning). Språngmarschen i början.
Åsså de två absoluta höjdpunkterna: när han den ene halar in något (någon?) i typ ett osynligt rep, och så slutscenen, själva upplösningen, när ljusmätaren kommer fram, och sen ett helt filmteam, och då, DÅ förstår vi, att allt detta bara varit...
EN ILLUSION!
Skicka en kommentar