27 januari 2008

I himlen spelar man Scene It,

hela dagarna och hela nätterna. Jag traskade hemåt klockan halv fyra, efter att ha utövat "Bara en till, bara EN till, baaaara en till"-tekniken på Micke rätt så framgångsrikt en ganska lång stund efter det att Peter och Åsa troppade av. Och jag kan berätta att Micke INTE kan alla frågor, och att även han trycker på fel knapp ibland.

Men att det skulle vara ett så fysiskt spel - det hade jag verkligen aldrig kunnat ana. Nu har jag så ont i nacken och axlarna att det känns som att jag varit i drängfylleslagsmål på Finlandsfärja hela natten. Dessutom tryckte jag (av ren nervositet) i mig mer popcorn än jag ätit sammanlagt i hela mitt liv, tror jag, så jag mår lite illa också. Jösses.

Så, vad kan vi lära oss av detta? Jag hoppas åtminstone Micke kunde betrakta det hela lite utifrån, och bidra med iakttagelser. Det var ju iallafall till exempel tydligt att jag och Åsa är bra på helt motsatta saker. Fast hon var inte lika dålig på det jag var bra på som jag var påfallade usel på det hon var bra på. Och jag vågade inte trycka innan jag visste - kunde inte alls lita på att hjärnan skulle plocka fram det på den lilla lilla stunden efter trycket.

Hail Micke och T.L. Det var fantastiskt. Fast alldeles för kort. Jag vill spela turnering. Med många fler människor inblandade. När?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Alldeles alldeles underbart. Mer och oftare! Tack Micke, T.L. (och Malmö högskola)

Men döm om min förvåning när jag vaknade upp dagen efter UTAN Riddarfalken från Malta! Gled den ur min stora ficka på hemvägen, eller glömde jag den i hallen. Micke? är jag skyldig dig en film?

Peter, när kommer fotona?

Och visst ses vi på onsdag? Jag har rabattkupong på mat i fall ngn vill äta till halva priset med mig.

ml sa...

Jag vill! Jag vill! Men nu tar jag och gör ett ordentligt inför-inlägg. Nån ordning får det vara.